Vandra i labyrinten

Vid stora pilgrimsmål finns ofta en labyrint – så också vid Lunds domkyrka. Den finns där som en inbjudan för varje människa att söka det heliga i sitt liv. Labyrinten ligger som en hemlig skatt på Domkyrkoplatsen där hundratals människor passerar över den varje dag. En del upptäcker den och stannar upp för att vandra i den.

Många barn tycker om att gå i den, eller springa igenom den. Skolklasser och förskolor stannar gärna här. På vintrarna när marken är snötäckt – det händer fortfarande ibland – kan man se barnen ligga på knä i sina overaller och gräva fram korset i Labyrintens mitt.

Det är också många vuxna som vandrar i labyrinten. Ofta i långsam stillhet och tyst bön. En del använder labyrinten som en plats där de kan befria sig från oro, ångest och stress. De vandrar in och ut ur labyrinten tills det ger med sig. Det är fantastiskt att se hur var och en hittar sitt eget sätt att finna glädje, tröst och vila i labyrinten.

Varje onsdagsmorgon mellan vårdagjämning och höstdagjämning samlas några stycken för att vandra tillsammans. Det är ett bra sätt att börja dagen att få vandra i ljuden av en uppvaknande stad, höra fågelsången från Lundagård och vattnet som porlar i fontänen. Det kan vara en vandring där både uppmärksamheten inåt, mot det egna hjärtat, och uppmärksamheten utåt, mot medmänniskorna och staden, skärps.

Är du intresserad av att få veta mer, kontakta pilgrimscentrum.

 

 

Så här kan du vandra

I det engelska språket finns två olika benämningar på labyrint: “maze” och “labyrinth”. En “maze” har blindgångar och återvändsgränder som gör att man kan gå vilse och hamna fel. En “labyrinth”, däremot, har bara en enda väg in mot mitten. Vandringen mot centrum kan ta en stund om man går långsamt och meditativt, men man kan aldrig gå vilse.

Detta är en “labyrinth”.

Välkommen att vandra…

 

 

Samla dig en stund i stillhet.

Blunda gärna.

Vilken känsla uppfyller dig just nu?

är du trött, orolig, glad, ledsen, tacksam, splittrad eller samlad?

Kanske är det något helt annat ord som beskriver din känsla?

 

Lyssna till dina egna andetag.

Du är här nu.

Känn hur marken under dina fötter bär dig.

Du är en del av Guds skapelse och livets krafter omsluter dig.

Föreställ dig universums oändlighet ovanför ditt huvud.

Ditt liv är förbundet med det det himmelska, det heliga.

 

Be om Guds hjälp att vara i detta Nu.

Du får lämna ifrån dig det som varit

och det som ska komma.

Försök att vara helt närvarande i det innevarande.

Just nu, just här får du gå in i ditt eget hjärtas kammare

och söka vila, stillhet och förnyat livsmod.

 

Ta en sten i din hand om du vill.

Du kan bära den med dig in i labyrinten.

Låt stenen symbolisera något du vill lämna i Guds förvar,

en börda du vill slippa,

en bön för någon du älskar

eller kanske en längtan.

 

Vandringen börjar vid pilen.

Innan du börjar,

ställ dig vid labyrintens “ingång”.

Andas in vila – andas ut oro.

Om du vill, be:

 

                      Herre, visa mig din väg

                      och gör mig villig att vandra den.

 

Börja sedan gå.

Gå långsamt och utan att stanna.

Var uppmärksam på din kropp – vad har den att berätta för dig?

Var uppmärksam på vad som händer inom dig.

Försök att ta in allt som sker omkring dig utan att distraheras.

Lyssna på ljuden.

Blåser det eller är det stilla?

Är det kyligt ute eller värmer solen?

Om oroliga tankar tränger sig på så låt dem komma och passera.

Låt allt få ta plats i din förbön.

 

Låt Guds nåd strömma genom dig.

Den möter dig i varje steg.

Släpp prestationskravet.

Lyssna till ditt eget hjärta,

det ropar efter Guds kärlek.

Om du vill kan du be med orden:

 

                      I varje steg

                      är Du.

 

Koncentrera dig på att sätta den ena foten framför den andra

och låt dem föra dig allt längre in mot labyrintens mitt.

Försök att vara lika uppmärksam och närvarande i varje rörelse.

När du nått labyrintens centrum är du framme.

Korset i mitten är pilgrimsmålet, det himmelska Jerusalem,

mötesplatsen med Gud,

ditt hjärtas innersta rum.

 

Här kan du lägga ifrån dig stenen, din börda, och överlämna den till Gud.

Om du vill kan du ta samma väg tillbaka genom labyrinten.

 

När du kommit ut ur labyrinten kan du, om du vill, avsluta med att tacka Gud och be:

 

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden

nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.