Centralbadet

När flyktingarna kom till Malmö blev detta en av flera saneringsstationer i Malmö. Dessa var viktiga eftersom det fanns en berättigad oro för att flyktingarna skulle föra med sig klädlöss och fläcktyfus från lägren. Först använda man sanitetsanstalten på Södra förstadsgatan nära Möllevångstorget men det räckte inte till. Särskilda stadsbussar vitmålades och gjordes om till rödakorsbussar för att kunna transportera runt flyktingarna i staden.

 

Det vita huset med sitt torn är Centralbadet byggt 1902 av Direktör Lauritz Lachmann. Han anlitade domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin för att rita badet. Denna hade då nyligen ritat tingshuset på Kungsgatan och Hippodromen. Lachmann ville skapa ett folkbad, ett bad för alla. Men det var såklart omöjligt att låta arbetare bada tillsammans med finare folk. En nästan-femvånings-byggnad blev därför lösningen. I gatunivå hade man badet för arbetarna, andraklassbadet. En trappa upp fanns förstaklassbadet. På tredje och fjärde våningen drevs tvättinrättning. Genom ett snillrikt rörsystem kunde man utnyttja varmvatten och ånga till max i både tvätt och bad. Överst på nästan-våningen hade man slutligen ett eget litet vattentorn. Inalles 19 meter högt.