Fiskebåtarna vid kajen

Ockupationen av Danmark var ett faktum i april 1940. Den danska regeringen väljer att samarbeta och danska myndigheter kan fortsätta styra landet. Judarna lämnas till en början i fred. I många andra europeiska länder har judar redan deporterats. I september 1943 beslutar tyskarna att de danska judarna ska gripas natten mellan 1 och 2 oktober. Datumet är väl valt. Då är det sabbat och helg för det judiska nyåret, Rosh hashana. Men Werner Best, den tyske överförmyndaren i Danmark, läcker planen till den tyska diplomaten Georg Ferdinand Duckwitz, som han vet är skeptisk mot nazismen. Duckwitz, som i hemlighet försäkrar sig om att judarna ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige, röjer den 28 september tyskarnas plan för en dansk socialdemokrat, som varnar danska motståndsrörelsen och danska judar. Rabbinen varnar alla som kommer till Köpenhamns synagoga.

En massiv räddningsoperation sätts igång i oktober 1943, och drygt 7 000 danska judar undkommer. Med fiskebåtar och andra mindre skepp flyr danska judar till den skånska kusten. Knappt 500 danska judar deporteras till koncentrationslägret Theresienstadt men de flesta överlever tack vare danska regeringens ansträngningar.

I Malmö hjälper den judiska församlingen till att ta emot och hjälpa flyltingarna. Och med tiden organiseras, med stöd av svenskarna, en dansk militär trupp som ska hjälpa till med befrielsen av Danmark. När kapitulationen väl är att faktum går allting dock så snabbt att truppen inte hinner över i tid.

I Jerusalem finns en minnestavla med text på danska, svenska och engelska. Texten lyder: “I oktober 1943 utmanade det danska folket och motståndsrörelsen den nazistiska ockupationen av deras land, för att rädda sina judiska landsmän. Under loppet av tio nätter fördes nästan alla danska judar – över sju tusen människor – i fiskebåtar och andra småbåtar, över Öresund till säkerhet i Sverige. Danskt mod och svensk gästfrihet gav ett outplånligt bevis på mänskliga värden i en barbarisk tid. Israel och världens judar skall aldrig glömma.”