Pilgrimens krans och de sju längtansorden
Pilgrimens krans är ett slags pedagogiskt redskap, en hjälpreda för minnet, något att fästa uppmärksamheten på och hålla i handen för att lättare samla tankarna. Kransen utgår förstås från en urgammal, väl beprövad, andlig metodik: radbandet som i många religioner används som ett stöd för bön och meditation. Det fysiska föremålet som vi kan ta på hjälper oss att göra det abstrakta mer konkret.
Det finns inget påbjudet sätt att använda pilgrimens krans. Den finns där som en möjlighet, som ett erbjudande – och vi får själva hitta sätt att använda den som passar oss. Friheten ger rum för vår egen fantasi. De olikfärgade pärlorna i kransen representerar pilgrimens sju längtansord eller nyckelord:
- frihet
- enkelhet
- tystnad
- bekymmerslöshet
- långsamhet
- andlighet
- delande
Däremellan finns de svarta pärlorna. De har inga namn och utmärker sig inte på något särskilt sätt. De påminner oss om allt det där som bara händer utan att vi särskilt tänker på det, allt det som är livet. Det mesta försvinner in i glömskan. Den ena dagen läggs till den andra utan att lämna några särskilda spår efter sig – och ändå är varje ögonblick som vi får leva en oändlig skatt, varje dag en sällsam gåva, varje människa vi möter ett ofattbart mysterium. När vi ser det kan våra rötter växa på djupet.
Det är just det som längtansorden kan hjälpa oss med, att förankra oss i verkligheten, att bli medvetna om hur livet berör oss och angår oss. Orden talar om till synes enkla saker. Men som det ofta är så kan det enkla, när vi stannar upp inför det, rymma väldiga djup. Orden kan öppna upp inre rum i oss och visa på något som vi behöver men ofta fattas, eller åtminstone upplever en brist på. Orden hjälper oss att sätta fingret på vår längtan.