Medvandrarskap

En pilgrim är en medvandrare. Detta är något hon upptäcker mer och mer av efter hand. Hon är inte ensam. Hon går tillsammans med andra. Hon får slå följe med somliga. Hon får möta andra. Hon är beroende av sina medmänniskors välvilja. Hon kommer till nya platser och berörs av de liv som levs där. Hon kan ana en samhörighet som förenar oss med varandra.

Hon kan också börja inse att Gud vandrar med henne. Att Gud är hennes käpp och stav. Att Jesus, liksom på vägen till Emmaus, går hemlig vid hennes sida. Kanske kan hon ibland upptäcka att hon själv får representera Gud inför en annan människa, genom att vara medvandrare, stödjare, den som bär i bön och omsorg. Pilgrimstanken leder på så vis till det mest centrala i en kristen kyrkosyn, det sakramentala mönstret. Gud är närvarande i den samhörighet som präglas av delande, kärlek och omsorg, i brödet som bryts, i förbönen, i dopet. Vi är varandras medvandrare, förenade med varandra, vi är hela skapelsens medvandrare – och Gud vandrar med oss.

Medvandrarskapet kan komma till uttryck på många sätt, men fyra särskilt viktiga grundformer kan vi tydligt urskilja. Vi kan bli varandras medvandrare genom att:

Bedja – och i bönen öva oss i att leva i dialog och relation med varandra och med Gud, att se andras behov som våra, att söka det som är gott för oss själva och andra, genom att söka Guds vilja i allt som sker. Varje steg på en pilgrimsvandring är en bön. Vi får gå fram med välsignelsens ord på våra läppar. Vi får möta världen och våra medmänniskor med kärlekens blick. Vi har ju Jesus som vår medvandrare, vi bär evangeliet med oss. Därför är en pilgrimsvandring alltid en bön.

Lära – och i lärandet bli lyhörda, öppna och mottagliga för varandras erfarenheter, kunskaper och behov. Den kristna traditionen vilar på en lärandetradition av detta slag. Vi når insikt genom att lyssna, genom att försöka se med varandras ögon, genom att inta pilgrimens hållning som präglas av maktlöshet och utsatthet, genom att inte döma utan i stället betrakta varandra med förståelse och barmhärtighet. Så lär vi också känna Gud. Varje pilgrimsvandring är en övning i lärande. Vi går på livets vägar, vi vandrar till möten med andra människor som vi får dela liv och erfarenheter med.

Tjäna – och i tjänandet ana den djupa ömsesidighet som leder oss till nådens källor. Det finns en överflödande källa av liv som aldrig uttöms. Den visar på en logik som strider mot allt som vi lär oss när vi låter livet styras enbart av kampen om makt, status och tillgångar. Vi behöver inte låta rädsla och missunsamhet prägla våra liv. Vi behöver inte driva varandra in i fattigdom, utsatthet och nöd – vi kan också följa varandra in i den verklighet där några bröd och fiskar kan mätta tusentals människor. Varje pilgrimsvandring har som drivkraft att tjäna, att göra världen hel. Vi inser det kanske inte när vi börjar gå, men vi inser det efterhand. Det som är mitt djupaste behov är också det världen ropar efter. Därför vandrar vi för fred, försoning, återställelse och rättvisa.

Vittna – och i vittnesbörden bejaka vårt ansvar för varandra. Jag måste våga stå upp till försvar för sanning och rätt. Jag måste våga bekänna Guds namn. Jag måste våga utsattheten, också när riskerna blir kännbara. Att vittna om sanningen kostar. Men vi behöver aldrig betala det priset ensamma. Någon annan har betalat det högsta priset för vår skull. Någon har gått i döden för att vi ska leva. Någon har segrat för att vi ska få del av hans seger. Pilgrimsvandringen är ett vittnesbörd, ett ställningstagande för de utanförstående, för de hemlösa, för de maktlösa. I solidaritet väljer pilgrimen att söka sig utanför och bortom sin egen trygghetszon för att i någon liten utsträckning bli medveten om världen sådan den ter sig från de minstas utgångspunkt. Därför är pilgrimen en provokation. Pilgrimen med sitt kors vittnar om hoppet om en annan världsordning, en annan möjlig verklighet, om Guds rike!

Dessa fyra sätt att utöva medvandrarskapet på – att bedja, lära, tjäna, vittna – kan ställas i relation till kyrkans fyrdelade grundläggande uppdrag: att utöva gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Pilgrimsvandringen rymmer allt det. Den är ett sätt att vara kyrka på!