Programförklaring

Med tioårsfirandet bakom oss och med ett nyinvigt Pilgrimscentrum vid Lunds domkyrka får vi ett tillfälle att reflektera kring vägen vidare för pilgrimsarbetet i Lunds stift. Det är viktigt att det får bli ett tillfälle att sätta igång processer som kan ange riktningen framåt och skapa energi i rörelsen kring våra pilgrimsleder. Därför presenterar vi en vision som ska få följa med oss under de kommande åren. Det är denna vision som sammanfattas i detta lilla ”manifest”.  

En pilgrim är en människa som är på väg

Livet präglas av förändring och förvandling. Vi genomgår ständigt kriser, passerar från ett tillstånd till ett annat, från en situation till en annan, från en ålder till en annan. Ibland är dessa livsprocesser svåra, ibland är de lättare, men de innebär ständigt att vi måste lämna något bakom oss för att kunna vända oss mot det som kommer. Vi lever i en föränderlig värld, därför är varje människa djupast sett en pilgrim – även om det förstås bara är ett bland många sätt att se på livet, och även om det måste vara upp till var och en att själv komma till insikt om det och få bejaka det.

Ibland talar vi om flyktingarna som de ofrivilliga pilgrimerna. De som tvingas bryta upp och söka en ny plats där de kan leva. De söker efter livsmöjligheter, värdighet och hopp. Redan i Bibeln ser vi samma mönster av uppbrott och nyorientering. Det är inte bara de som tvingas på flykt som måste bryta upp. Vi måste alla göra det på ett eller annat vis i våra liv. Om inte annat tvingar oss tiden att lämna det som varit bakom oss. Det är inte hållbart att leva i ett nostalgiskt tillbakablickande, även om vi behöver bevara de minnen och berättelser som gör oss till dem vi är. Vi måste söka efter livet framför oss, i det kommande. Kanske är det just det som är kännetecknande för en pilgrim. Att se framåt.

En pilgrim är ett mysterium

Vi föds, lever och dör. Pilgrimen blir medveten om att tillvaron är större än det man kan se med sina ögon, ta på med sina händer eller förstå med sitt intellekt. Men också pilgrimen själv är större än vad hon anar. Det vi djupast sett är ligger fördolt för oss och för andra. Vi är ju på väg att bli till. Vi är inte färdiga – och det är som det ska. Endast Gud vet vad som är vår innersta gåtfulla sanna verklighet. Inom var och en av oss öppnar sig valv efter valv oändligt (Tranströmer). Att vara pilgrim är att vara öppen för detta mysterium som finns i allt, också i oss själva. Därför är det omöjligt att säga vad en pilgrim innerst inne är. Det är fördolt. Det är en gömd skatt.

Vandringen till ett möte

En pilgrimsvandring går alltid till en helig plats, ofta en kyrka, ett altare – men heliga platser kan se ut på många olika vis. Det som kännetecknar en helig plats är att det är där vi kan möta oss själva, livet och Gud. Därför är också torget, skogsdungen, akutmottagningen möjliga pilgrimsmål. Ibland möter vi det heliga på de mest oväntade platser.

Samtidigt är det också detta som ger vandringen en mening. Visst kan det vara så att det är vägen som gör mödan värd. Åtminstone kan det nog ofta vara så att det är vandringen, själva förflyttningen, som gör det möjligt för oss att se hur en plats kan visa sig vara en mötesplats med det heliga. Att färdas i stillhet, bön och tystnad öppnar våra ögon.

Vandringsfolket

För en del är pilgrimsvandringen en djupt personlig, kanske till och med privat, erfarenhet. En del har svårt att identifiera sig med en yttre kristen gemenskap. Att tillhöra kyrkan kan upplevas som både främmande och skrämmande. Samtidigt är varje pilgrimsväg en berättelse om den tro som utgör centrum i den kristna trosgemenskapen, och alla som vandrar till ett kristet pilgrimsmål går på ett eller annat sätt in i den berättelsen. Det finns inget krav på någon att vara kristen på rätt sätt för att pilgrimsvandra – men erbjudandet att se sitt liv i ljuset av den berättelse som pilgrimsvägen berättar om ges åt varje pilgrim.

Det är en fantastisk gåva – och en fantastisk bild av kyrkan. Gud kallar samman ett folk åt sig och vi dras in i den rörelsen. Genom historien, genom olika epoker och tider, genom kulturer och världsdelar, är Gudsfolket på vandring. Gudsfolket samlas för att ta emot vad Gud har att ge och för att tolka livet i ljuset av trons erfarenhet, och gudsfolket sänds ut i världen för att vara världens salt, vittna om kärleken, verka för rättvisa, fred, försoning, befrielse.

Gudsfolkets liv präglas därför, liksom varje människas liv, av uppbrott och förvandling. Kärnan i den kristna identiteten gör detta radikalt tydligt: Allt kretsar kring påskens glädjebudskap, Jesu Kristi död och uppståndelse.