Pilgrimens nyckelord och de ekologiska ledorden

Vi ber om att få komma till friheten i Kristus –
där allt som binder förlorar sin makt,
till enkelheten i Kristus –
där allt som splittrar sjunker undan,
till tystnaden i Kristus –
där allt är levande närvaro,
till bekymmerslösheten i Kristus –
där varje ögonblick är Guds nu,
till långsamheten i Kristus –
som låter oss ana livets helande kraft i oss,
till andligheten i Kristus –
att han är i oss och vi i honom,
till delandet i Kristus –
där allt har blivit oss givet för att ges vidare.

 

Pilgrimens nyckelord

Pilgrimens nyckelord är processord – de pekar ut en riktning, de ger inte färdiga svar. De inbjuder oss att med våra olika utgångspunkter medverka i strävan efter en gemensam framtid.

Pilgrimens nyckelord kan tolkas på många olika vis. Det är viktigt med urskillning. Orden kan förvanskas och föra oss vilse, men de kan också hjälpa oss att söka det som är äkta och leda oss rätt. Att söka det heliga nyckelordet innebär att söka den positiva, livgivande tolkningen av nyckelordet.

Det heliga nyckelordet förenar ordets inre och yttre dimension. Det återspeglar en världsbild som är ekologisk snarare än antitetisk och dualistisk, inriktad på komplexa samband och samspel snarare än på polarisering och avgränsning.

Nyckelorden kan hjälpa oss söka hållbara liv. De kan ge oss en djupekologisk förståelse av hållbarhet, där både yttre och inre omställning får rum. De hjälper oss att möta våra inre motstånd mot förändring, och ger oss redskap att tolka våra liv utifrån nådens perspektiv.

De ekologiska ledorden är ett försök att, utifrån pilgrimens nyckelord, beskriva vad en sådan hållbarhet kan innebära.

 

 

Frihet och mångfald

 

Vi ber om att få komma till friheten i Kristus –
där allt som binder förlorar sin makt.

 

Frihet är något vi skapas till, något vi föds till. Den är inte betingad av yttre omständigheter utan av vad vi innerst inne är. Den kan inte heller tas ifrån oss, men vi kan förnekas rätten att leva som fria människor. Yttre ofrihet begränsar vår förmåga att utveckla vår skapelsegivna inre frihet. Ändå kan vi mitt i en trasig värld sträva efter att leva i överensstämmelse med vår inre frihet. Den heliga friheten låter sig inte besegras.

Frihetens möjlighet räcks oss i gemenskap – och kallar oss att räcka gemenskapen vidare. Den heliga friheten är inte fullt ut förverkligad någonstans i världen, men överallt finns den som en mer eller mindre synliggjord möjlighet. Strävan efter en sådan frihet hänger samman med ett bejakande av mångfalden. I naturen liksom i det mänskliga samlivet skapar mångfald förutsättningar för en långsiktigt hållbar värld. Allt ingår i ett nätverk av relationer, allt påverkar allt annat, och det är i den samhörigheten och ömsesidigheten vi finner frihet.

 

Enkelhet och ansvarighet

 

Vi ber att få komma till enkelheten i Kristus –
där allt som splittrar sjunker undan.

Vi kan inte göra allt, vara allt, leva alla liv – men vi kan eftersträva att på bästa sätt leva det liv som givits åt oss, vara dem vi innerst inne vill och kan vara och ta ansvar för det som anförtros åt oss. Den heliga enkelheten kräver inre urskillningsförmåga men också yttre omställning. Vi behöver lära oss se på oss själva ur helhetens perspektiv. Resonans är ett ord som beskriver vad inre och yttre enkelhet kan ge. Livet omkring oss får möjlighet att spegla sig i oss, ljuda i oss, uppfylla oss.

Ansvarighet – vår förmåga att leva i levande gensvar inför livet, att svara an på de behov som andra varelser och hela skapelsen har – bygger på att vi kan relatera till det som finns utanför oss själva. Den är sammankopplad med förmågan till inkännande och empati, till resonans. För att kunna leva ansvariga i världen behöver vi komma till oss själva, upptäcka det väsentliga i våra liv och skala bort det som blivit en börda och ett hinder för oss.

 

Tystnad och öppenhet

 

Vi ber att få komma till tystnaden i Kristus –
där allt är levande närvaro.

Vid sidan av den destruktiva tystnaden finns en helig tystnad som ger rum för lyhördhet och lyssnande. Vi anar Gud i tystnaden, som en tystnad som talar in i vår tystnad, ett livets mysterium. Det är i tystnaden som samtalet blir till, som orden når fram och blir hörda. Det är i den som språket blir något vi delar med varandra. Utan den finns ingen gemenskap och ingen mening. Den heliga tystnaden är därför en grogrund för medmänsklighet, solidaritet och empati.

Att öva sig i lyssnande tystnad innebär att försöka leva i öppenhet inför livet. Det innebär att vi måste lämna kampen om att höras och synas mest bakom oss, för att i stället skärpa hörseln för det nedtystade och rikta blicken mot det osynliggjorda. Öppenheten mot det sårbara livet utanför oss, ger en känslighet för det sårbara livet inom oss. När människan betraktar skapelsen som sin egendom, som något hon har rätt att exploatera efter eget gottfinnande, då har varken vatten, luft, jord, växter eller djur någon talan.

 

Bekymmerslöshet och tillit

 

Vi ber att få komma till bekymmerslösheten i Kristus –
där varje ögonblick är Guds nu.

 

Klimatångesten har sin grund i högst verkliga utmaningar som vi måste erkänna och ta på allvar. Ångest i alla former uppstår ur en känsla av maktlöshet och hjälplöshet i en ohållbar situation. För att komma ur dess grepp måste den omvandlas till en frigörande kraft. Det är den heliga bekymmerslösheten. Vi behöver erkänna att vi är maktlösa – att våra liv blivit ohanterliga, och förlita oss på att en Makt större än oss själva kan hjälpa oss att återfå vårt förstånd. Vi behöver öva oss i att vårda ett välgrundat hopp och en trygg tillit. En ohållbar situation är inte detsamma som en hopplös situation.

Den heliga bekymmerslösheten ger oss kraft att göra vad vi förmår i varje situation, utan att övermannas av vanmakt och hjälplöshet. Vi är alltid beroende av de livsuppehållande krafter som har sin grund i själva skapelsen. Vi behöver kunna känna en grundtillit, annars övermannas vi av vår rädsla. När vi ställs inför livsavgörande kriser kan en sådan tillit eller tro vara vår enda livlina.

 

Långsamhet och hållbarhet

 

Vi ber att få komma till långsamheten i Kristus –
som låter oss ana livets helande kraft i oss.

Människan är som ett träd. Hon behöver få växa i den takt som krävs för att bli rotad i jorden. Hög hastighet och produktivitet utarmar livet. Det leder till ytliga rotsystem och en oförmåga att möta livets stormar. Den heliga långsamheten är den takt som skapelsen själv anger. Ibland kan vi på ett fysiskt påtagligt sätt känna vad som sker med oss när vi saknar tillgång till långsamhet, vi drabbas av stressyndrom, blir utbrända och går i väggen. Utan vila och tid för reflektion och bön blir våra liv meningslösa och tillvaron ytlig. Utan livsrytm och mönster i tillvaron blir livet ohållbart.

Hade samhället präglats av mer långsamhet, eftertanke och långsiktighet hade det också haft en större beredskap att möta klimatkrisen och alla dess effekter. Samma sak gäller för våra egna personliga liv. De blir mer långsiktigt hållbara om vi lever i takt med livets egen rytm. Det betyder inte att vi kan vara passiva och handlingsförlamade, snarare att vi måste söka den heliga långsamhet som ger oss närvaro och beredskap att helt och fullt ta in situationens allvar och agera.

 

Andlighet och förundran

 

Vi ber att få komma till andligheten i Kristus –
att han är i oss och vi i honom.

Överallt och närsomhelst kan vi drabbas av det som är större, det som öppnar upp tillvaron på djupet. När tillvarons innersta berör oss kan vi uppleva att livet ofrånkomligt angår oss. Det genomsyras, genomandas av det ofattbara, mysteriet, det heliga. Livets under kan ingen stå oberörd inför. Inte heller dödens gåtfullhet. Det påverkar hur jag ser på mig själv. Det ger mig tillgång till en livsförståelse som hjälper mig att göra motstånd mot krafter som vill behärska och objektifiera livet. Den heliga andligheten lär oss att allt inte kan förklaras. Allt kan inte ägas. Allt kan inte exploateras. Inte heller jag förtjänar att förtingligas.

Naturen kan uppfylla oss med förundran och bävan och få oss att se vår egen del i den stora livsväven. Problemet är att vi ofta är så alienerade från verkligheten att vi inte förmår att på allvar ta till oss vad den kräver av oss. Ett distanserande och objektifierande synsätt leder till att naturen uppfattas som något vi har rätt att bruka som vi vill. Om vi verkligen tog naturens andliga värden på allvar skulle det medföra en förändrad syn på vårt förhållande till den. Det skulle leda till en ekologisk livshållning.

 

 

Delande och inkludering

 

Vi ber att få komma till delandet i Kristus –
där allt har blivit oss givet för att ges vidare.

 

Att dela är grundläggande för det mänskliga livet, och för ett hållbart liv. Vi är skapta för att dela med oss, men vi behöver lära oss att bruka vår förmåga att dela med oss på rätt sätt. Den sårbarhet som vi alla delar som skapade varelser, med ömtåliga, dödliga kroppar, är avgörande för att förstå vad delandets djupaste hemlighet är. Vi är alla burna och får alla bära livet. Det heliga delande handlar inte om ”välgörenhet” utifrån en övertagsposition – utan om en samhörighet som upphäver skillnaderna mellan oss. Delande innebär att vara delaktig, att vara sedd som en tillgång, att vara accepterad och viktig för sin egen skull, att vara behövd och att få vara behövande.

I gemenskaper som präglas av sådant delande kan människor befrias och läkas, där kan livet förvaltas och motståndet mot destruktiva krafter ta form. Det är i sådana gemenskaper som hoppets berättelser kan vårdas och solidariska värden odlas, där kan människor mobiliseras att arbeta för fred, rättvisa och hållbarhet. Klimatfrågan hör samman med arbetet att bygga sådana gemenskaper och skapa ett solidariskt samhällskontrakt med lika rätt till en grundläggande välfärd åt alla överallt.