Pilgrimsvägen Skåne Blekinge – Hållbarhet

Hållbarhet ur ett samverkansperspektiv

Att bygga ett hållbart samhälle är, som alla vet, vår stora överlevnadsfråga. Men vad innebär det? Även om utmaningen att möta klimatförändringarna och att minska beroendet av fossila energikällor är av avgörande betydelse, så rymmer hållbarhetsbegreppet mycket mer. Det är något som inte minst lyfts fram i FN:s Agenda 2030 där sjutton olika områden lyfts fram. Det handlar om att stoppa klimatförändringarna och slå vakt om den biologiska mångfalden, att skydda ekosystem och värna haven. Men det handlar också om att bygga hållbara, fredliga och inkluderande samhällen, att stoppa hunger och fattigdom, att möjliggöra jämställdhet och jämlikhet, att arbeta för god hälsa, utbildning och bra arbetsvillkor, att tillgodose behovet av energi, vatten och sanitära lösningar, att omvandla industri och infrastruktur på sätt som kan leda till hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

Hållbarhet är, liksom hälsobegreppet, ett holistiskt och flerdimensionellt begrepp. Det hållbara samhället bygger på ett ekologiskt förhållningssätt och låter oss leva i hälsa och välbefinnande. Det inbegriper en social hållbarhet likaväl som en andlig eller existentiell hållbarhet. Den klassiska definitionen från Brundtlandrapporten, att hållbarhet är det som präglar ett samhälle där människor idag kan leva goda liv utan att det sker på bekostnad av kommande generationer, visar att det också finns en historisk dimension i hållbarhetstanken. Det handlar om var vi kommer ifrån, var vi befinner oss och vart vi är på väg.

Vandring för människor samman och stärker gemenskaper. Det bidrar till en ökad omsorg och ett större ansvarstagande för närsamhället. Vandring kan erbjuda hållbara former för besöksnäring och resande, i respekt för naturens villkor. Genom vandring kan lokala samhällen och ekonomier också gynnas.

Hållbarhet ur ett teologiskt perspektiv

I Kyrkornas världsråd har begreppen rättvisa, fred och skapelsens integritet knutits samman till en helhetstolkning av vår gemensamma utmaning. Tanken är att dessa tre faktorer är oskiljaktigt sammankopplade. Vi kan inte värna skapelsen utan att samtidigt slå vakt om fred och rättvisa. Inte heller kan vi nå långsiktig fred utan att värna skapelsen och bygga rättvisa samhällen. Tanken bakom detta synsätt påminner i stora drag om de synsätt som kommit att prägla FN:s Agenda 2030-mål. I Kyrkornas världsråds senaste generalförsamlingar har pilgrimstanken kopplats samman med dessa tankar. Vi är tillsammans, hela mänskligheten, pilgrimer som måste söka en gemensam väg för att nå en framtid vi kan leva med.

Påve Franciskus har talat om att kyrkan ska vara i samhällets marginaler. Pilgrimslederna leder oss ut i dessa marginaler. Också i detta finns en viktig hållbarhetstanke. Pilgrimsvandringen är en solidaritetshandling med margiunalerna, den rymmer en strävan att låta hela tillvaron vara lika betydelsefull. Det kapitalistiska konsumtionssamhället tenderar att samla tillgångar och samhällsbyggande insatser till centrum, medan samhällets utkanter reduceras till industriområden, råvaruproduktion och soptippar. De människor som lever i marginalerna är ofta också marginaliserade och utträngda från det välstånd som finns i centrum.

Franciskus talar också om kyrkans ansvar att delta i den omvändelse eller omställning som redan pågår i världen, och där många gånger andra än kyrkans folk går före. Detta är en viktig hållning. Den sätter fokus på att det är omsorgen om livet som står i centrum för Guds handlande, inte vilken religion vi säger oss tillhöra.

Kristendomen är, tillsammans med andra religioner, viktig som en resurs i mänsklighetens gemensamma strävan efter omställning, men religionerna har ingen ensamrätt till uppgiften att rädda världen. De behöver själva omvända sig och bli öppna och lyhörda för skapelsens rop. Det är en tanke som kommer till uttryck i pilgrimsvandringen. Jesus kallar oss att slå följe med varandra, att förenas i arbetet för det som är viktigt för alla. I Walk for Future, den gemensamma pilgrimsklimatrörelse som tog form i arbetet med klimatvandringen till FN:s klimatmöte i Glasgow, kan vi se detta komma till uttryck.

Bibeln är en text som brukats till att rättfärdiga människans exploatering av skapelsen. I grund och botten vilar den bibliska skapelsetanken emellertid på en ekologisk syn, som får långtgående moraliska konsekvenser. Den gyllene regeln, att vi ska göra mot andra så som vi vill att de ska göra mot oss, återspeglar denna ekologiska syn som den kommer till uttryck i Jesu undervisning.

När vi reducerar andra människor eller den natur vi lever i till något vi har rätt att bruka och utnyttja för vår egen vinnings skull, utan hänsyn till vad det får för konsekvenser, då reducerar vi också oss själva. Vi blir främlingar i världen när vi betraktar världen på ett förtingligande sätt, och blir själva förtingligade. Vi förlorar känslan för det heliga i tillvaron liksom i oss själva. Vi kan inte älska oss själva utan att älska vår nästa, och vi kan inte älska Gud utan att älska Gud skapelse.

Det dubbla kärleksbudet säger att vi blir till i gemenskapen med andra. Vårt människovärde blir oss givet när vi förhåller oss till skapelsen som en dyrbar, oskattbar gåva. Vi anar att vi är värda Guds kärlek, liksom vi förtjänar andra människors och vår egen kärlek. Denna hållning kan få oss att släppa den egocentriska föreställningen att vi själva ska åstadkomma allt som krävs för att kunna leva. Vi anar att vi är burna av de livsuppehållande krafter som på tusen olika sätt flätar in våra liv i tillvarons stora livsväv.