Upplevelsevandring runt kyrkan – med skapelsen i fokus

Denna koncept för en upplevelsevandring kan erbjudas till exempel i samband med att kyrkan är öppen under sommaren. Konceptet är ofärdigt och måste anpassas efter de lokala förutsättningarna. Grundidén är att det kan göras med barn i alla åldrar, gärna i sällskap med vuxna. Upplägget är enkelt:

  1. När barnen, i grupp eller med sina familjer, kommer till kyrkan, erbjuds de en liten broschyr, gärna med foton av de platser som de skall leta rätt på och kanske en liten karta över området. Informationen skulle också kunna finnas på nätet, t ex på församlingens hemsida. På så vis kan kunskapen om vandringen och kyrkan nå fler. Vandringen bygger på att barnen antingen får hjälp att läsa texterna eller själva kan göra det.
  2. Med hjälp av broschyren vandrar de själva runt i och omkring kyrkan för att hitta de olika platserna i broschyren. De kan gå till stationerna i vilken ordning de själva vill. Stationerna kan vara dels av berättande karaktär, dels sådana där deltagaren själv kan medverka. Bara fantasin sätter gränser för vad som kan göras. Vid varje station sätter de ett kryss i en ruta på broschyren.
  3. När vandringen är klar kan deltagarna vila sig, som Gud själv gjorde på den sjunde dagen, gärna på filtar i gräset, eller kanske på dynor inne i kyrkan, till exempel i koret. Där kan de också få rita en bild av skapelsen, som de lämnar i kyrkan – gärna på en stor anslagstavla vid altaret eller någon annan “fin” plats, till exempel ljusbäraren. När de lämnat sin bild i kyrkan kan de få ett fint minne från kyrkan, gärna något som känns dyrbart och välsignat. Kanske kan en grupp i församlingen skapa något slags minne, en liten ängel eller en välsignelsebön till exempel.

Tips på stationer av berättande karaktär

Utomhus

Använd de naturliga förutsättningar som platsen erbjuder, kanske finns det växter, vatten eller andra naturliga förutsättningar på platsen. Tänk på att gärna uppmuntra till beröring och fysisk kontakt när det är möjligt. Plocka ut några föremål eller platser som har något att berätta.

En kyrkogård har ofta legat på samma plats i många århundraden. När allt annat runt omkring i naturen förändrats, så har kyrkogården sett ungefär likadan ut. Det finns många som tycker om det. Både människor och djur. Fåglar och fladdermöss brukar till exempel söka sig till kyrkorna. Finns det några sådana djur vid er kyrka?

Innanför kyrkogårdsmuren kunde förr människor för att få en fristad, en skyddad plats. Dit kunde man till exempel fly om man blivit anklagad för ett brott och var rädd för att någon skulle vilja hämnas. På kyrkogården fick inget våld förekomma. När det var krig sökte sig människor dit. Det var en plats som var skyddad av Gud. Den som bröt mot kyrkofriden som det hette, kunde straffas för det. Idag finns det också skyddade platser. Kyrkogården är fortfarande en viktig plats för många som man måste vara extra rädd om eftersom den påminner om dem vi älskar och saknar. Kan du komma på någon annan sådan plats?

Naturen har också sina skyddade områden som kallas naturskyddsområden eller naturreservat. Det kan vara platser dit inga människor får gå, för att djuren inte skall bli störda, till exempel när de ska få ungar på våren och sommaren. Har du varit i ett naturskyddat område någon gång – vad minns du om det? Vissa djur och växter är fridlysta, det betyder att de är väldigt ovanliga och därför måste få extra beskydd, så att de inte försvinner. Vet du något djur eller någon växt som är fridlyst?

Kyrkogården berättar om liv och död. Överallt på kyrkogården finns det gravar som påminner om människor som levat. Tänk så olika liv alla dessa människor levat, men till sist kommer vi alla att dö. Det kan kännas lite skrämmande för en del – men också lite skönt att veta. Det kunde nog bli långtråkigt om vi skulle leva för alltid. Våra kroppar håller bara i knappt hundra år. För en del blir livet ännu kortare. Andra blir riktigt gamla och hinner korsa hundraårsgränsen. Har du varit med om när någon dött? Kanske en släkting, en familjemedlem eller ett husdjur? Kanske har du hört och sett andra tala om döden? Hur kändes det? Vad tänker du om livet och döden?

Döden påminner om att vi är beroende av våra kroppar, och våra kroppar är beroende av mat och värme, sjukvård och motion, närhet och kärlek. Kropparna är, liksom allt levande, ömtåliga och måste behandlas väl. Annars går de sönder. Genom våra kroppar blir vi delaktiga i livet. Vi kan smaka, känna, lukta, höra och se. Finns det någon plats på kyrkogården där det finns speciellt härliga smaker, dofter eller saker att se? vad för slags sinnesintryck tycker du om, vilka tycker du inte alls om?

Kanske finns det någonting på kyrkogården, till exempel en symbol på en gravsten, som berättar om det som är speciellt i den kristna tron – tanken att döden inte är slutet utan början på något nytt. Liksom ett frö måste begravas i jorden för att gro och växa till en ny växt kan döden vara början på något nytt. Allt i världen dör och ändå föds livet också på nytt hela tiden. På gravarna kan du hitta många symboler som talar om döden men också om livet som ska födas på nytt. Se vilka symboler du kan hitta. Och om du undrar vad de kan betyda men inte kommer på det, prata gärna med någon.

Finns det något speciellt träd på kyrkogården, kanske ett väldigt gammalt eller ovanligt träd. Vad är det för sorts träd? Kan man krama det? Hur känns det. Hur gammalt kan det vara?

Finns det en naturlig stenmur runt kyrkogården? Vad kan man hitta i den? Finns det djur eller växter där? Vad kan stenarna själva berätta? varför finns det en mur runt kyrkan? Ta det försiktigt och klättra inte på lösa stenar. Kanske finns det jättestora stenar i muren. Hur kan de ha hamnat där? För länge sedan fanns det ju inga maskiner.

Hur ser hållbarhetsarbetet ut på kyrkogården? Idag ska man sopsortera, men hur fungerar det på en kyrkogård? Kan en kyrkogård vara klimatanpassad och miljövänlig? Kanske har kemisk ogräsbekämpning ersatts med naturvänligare metoder? Kanske finns det insektshotell, blomsterodlingar eller någon annan satsning som är bra för den biologiska mångfalden? Kanske kan det skapas något nytt? Kanske finns det någon som jobbar på kyrkogården som själv vill berätta hur man tar hand om naturen.

Inomhus

Altaret. I kyrkan samlas vi kring ett måltidsbord där bröd och vin delas. Gud är nära oss när vi delar med varandra. Det som kallas nattvarden påminner oss om det varje söndag. När vi bryter brödet med varandra räcker det till alla. Just så behöver vi leva, med omtanke och generositet, om naturens resurser ska räcka. Jorden klarar av att föda alla människor. Det är på grund av att vissa vill ha mer än vad de behöver som andra måste svälta och naturen lider.

Altaret. Vid altaret brukar vi placera ljus. Det är inte bara för att det är snyggt. Det har en djupare innebörd. Ljusen är en symbol för skapelsens böner som ständigt går upp till Gud. Allt som finns, människor och djur, blommor, träd, berg och stjärnor, allt som är skapat deltar i bönen till Gud. Vi kan säga att skapelsen sjunger en lovsång för att tacka Gud för livet. Det är därför vi så gärna har musik och sång i kyrkan. Ibland kan den glada lovsången också förvandlas till ett rop på hjälp. Kan du någon psalm? Vad handlar den om?

Altaret. Vid altaret brukar det finas blommor. De står där för att vi tackar Gud för allt det goda, vackra och nyttiga i naturen som vi får ta emot. Vi sätter dem på altaret för att visa vår tacksamhet. Det är som om vi säger till Gud: Tack för dessa vackra blommor, för sommaren, för allt som växer. Tack för maten på bordet, kläderna på våra kroppar. Tack för allt som gör att vi kan leva.

Altartavlan och bilderna i kyrkan. Kanske kan de säga något som handlar om skapelsen?

Dopfunten. I dopfunten finns det vatten när en människa döps. Vattnet är det som allt liv är beroende av. Utan vatten kan ingenting finnas. Det är livets källa. Och just så brukar vi tala om dopet. Gud ger liv åt hela skapelsen. I dopet får vi påminnas om att vi har fått livets gåva. Men dopet berättar också att vi fått den gåvan därför att Gud älskar oss. Vi är inte ensamma och övergivna i världen. Det finns någon som alltid har omsorg om oss.

Ljusbäraren i kyrkan är ofta formad som en jordglob med ett kors inuti. Många tänker att Gud har omsorg om allt levande och älskar allt som finns i skapelsen, också myrorna och grässtråna. Hela jorden tillhör Gud och lever av Guds kärlek. När vi sätter ett ljus i ljusgloben så betyder det att vi tänker på och ber för något som ligger nära oss, kanske en vän eller familjemedlem som behöver extra mycket kärlek och omtanke. Vi kan inte tänka på alla som behöver omtanke, men tillsammans med alla andra människors böner blir vår bön till något större, en bön för hela livet och för hela skapelsen. Vad vill du be för idag? Sätt ett ljus i ljusbäraren om du vill.

Den sjuarmade ljusstaken. En sådan finns i många kyrkor. Den påminner oss om skapelsen, om de sju dagar som det tog för Gud att skapa jorden. Kanske kan du hitta texten i bibeln som berättar om det. Kanske ligger den framme så att du kan läsa den.

Hela kyrkorummet är riktat mot öster, mot den uppgående solen, mot den gryende morgonens ljus. Det betyder att varje morgon som gryr är en påminnelse om att livet ständigt föds på nytt. Liksom Jesus uppstår från de döda så föds livet självt på nytt. När allt tycks vara kört skapas nya möjligheter. När natten sänker sig och mörkret omsluter oss och vi tänker att allt är över, då sticker solens strålar åter över horisonten och en ny dag börjar. Därför kan vi alltid hoppas och tro på framtiden. Även om det ibland kan kännas hopplöst.
Du kan ju passa på att öva dig i väderstrecken, nu när du har fått koll på vad som är öster? Vilken riktning är då norr, söder och väster?

Kyrkan påminner om att det heliga finns. Vad betyder det? Att gå in genom porten till kyrkan är att symboliskt gå in i en annan verklighet än den som finns utanför.  Vad kan det vara för en verklighet? Att vandra upp för mittgången är att färdas mot Gud, mot det som ger livet mening och mål. Kyrkorna har byggts för att vi ska bli påminda om att livet har mening och mål. Det finns en risk att vi glömmer bort det, och det är farligt. Kyrkan talar om för oss att livet är viktigt och värdefullt, att vi är viktiga och värdefulla. Och att vi har ett ansvar för varandra.

Att själv göra

Här finns det många möjligheter att hitta övningar som hjälper barnen och deras familjer att samtala om hur man i det egna hemmet kan göra något för klimatet, men också övningar som kan bidra till att känna förundran och anknytning till naturen. Vi får hjälpas åt att fylla på med övningar.

Fotavtryck. Vi lämnar alla ett ekologiskt fotavtryck efter oss. Ju mer resurser vi förbrukar desto större blir vårt ekologiska fotavtryck. Det är inte svårt att inse att det blir problem för alla när vi använder mer än vad som egentligen finns. Naturen är så fantastiskt finurligt ordnad att den ständigt kan skapa mer av allt. Det är därför vi kan äta oss mätta, bygga hus och göra kläder, böcker, bilar och paraplyer. Naturen klarar också av att ta hand om det avfall som skapas av allt levande. Naturen kan bryta ner och omvandla det till något nytt. Men på grund av att vi människor använder alldeles för mycket resurser hinner naturen inte skapa nytt i samma takt som vi använder upp resurserna, och inte heller ta hand om skräpet. I stället använder vi upp naturens resurser så att de tar slut, och då slutar naturen att fungera. Vi förvandlar haven till en soptipp som är full av plast och annat skräp. Det är det vi ser hända idag. Det är därför temperaturerna stiger och isarna smälter, skogarna försvinner och öknen sprider sig, djur och växtarter dör ut och människor får allt svårare att överleva i stora delar av världen.
Var och en av oss kan bidra lite grann till en helare värld genom att minska vårt ekologiska fotavtryck. Sätt gärna din fot i sanden och fotografera den för att visa att du vill vara med och göra det. Bilden kan du lägga ut på sociala medier med hashtaggen #walkforfuture.