Den där Guden som skojar med oss ibland…

30-12-2015

Predikan i Lunds domkyrka 4 advent 2015

Kyrkan på höjden intill Killans bönegård på Österlen är en av mina favoriter. Jag blev glad när jag hörde att församlingen placerat en ny Mariaskulptur i det medeltida rummet.

Full av förväntan gick jag upp för backen, satte nyckeln i låset, sköt upp kyrkporten och vandrade in. Där stod hon, och står, som staty vid den gamla igensatta kvinnoingången på kyrkans norra sida.

Placeringen var helt rätt, men inte Maria. Jag blev förfärad. Hon ser inte alls ut som jag tänkt mig. Visserligen bär hon Jesusbarnet i sin famn, hon är mor, men saknar den femtonåriga Marias sköna lätthet. Snarare liknar hon en medelålders kvinna, med breda axlar och grova drag.

Jag har inte kunnat ta bilden till mig utan undvikit hennes blick och tittat bort, vilket varit en sorg.

Nu är det ju så att Gud väljer att skoja med oss ibland. En dag frågade en kvinna som ofta är i denna kyrka om jag sett Mariabilden och jag kände hur jag i mitt inre laddade upp för att äntligen få säga min mening. Men kvinnan avväpnade mig tack och lov. För här hade jag något viktigt att lära. Det är en väldigt fin bild, sa hon. Jag tänker alltid på dig när jag ser den. Det är som om konstnären haft dig framför sig när han gjorde henne.

Fjärde söndagen i advent är den allra sista innan julnatten. Närmare kommer vi inte. Därför är detta Marias dag.

I vår kyrkotradition har vi länge behandlat Maria som den där släktingen på julmiddagen vi inte riktigt vet hur vi ska förhålla oss till. Hon eller han som kommit in i sammanhanget på ett annat sätt än det traditionella.

Men det gör ingenting. Maria är van vid att människor blir osäkra inför henne. Ända sedan ängeln Gabriel dök upp i och virvlade runt hennes liv har det varit så. Och alla kvinnor och män som hamnat i relationer där man blir ifrågasatt kan känna en samhörighet med Maria. Alla som skiljer sig och träder in i nya konstellationer vad gäller släkt, vänner och familj. Alla som gjort val i livet som inte är allmänt accepterade. Maria finns där inte bara för den så kallade kärnfamiljen utan för oss alla.

Det finns bibelforskare som till och med vågar benämna hela den släkt som Jesus föds in i som dysfunktionell. Forskarna följer släktträdet ända tillbaka till Abraham och räknar i långa banor upp människor som förskjutit sina barn, lurats, varit prostituerade och som brutit äktenskap.

Alla dessa bärare av tron är en bild av vår ofullkomliga kyrka som trots alla sina brister fått uppdraget att bära den Fullkomlige in i världen.

Det verkar som om de hinder för en gudsrelation vi ställer upp är just hinder som vi ställer upp. Inte Gud. Och att frågan om vem som är värdig är en fråga som vi ställer. Inte Gud.

Jag återvänder till kyrkan på höjden på Österlen och ställer mig nu inför Mariabilden jag undvikit så länge. Maria ser på mig med road blick. Jaså du vågade dig hit till slut. Allt tal om värdighet och mod försvinner när jag står så nära att jag nästan kan höra henne andas genom årtusendena.

Nu när jag fått hjälp att våga se att hon liknar mig och jag henne kommer hon mig närmare. Hon förvandlas till en syster i vars liv jag kan spegla mitt eget. Så börjar samtalet. Mellan mig och henne och varje annan människa som vill begrunda hur Gud verkar i våra liv.

Marias berättelse möter våra berättelser: Har jag mött någon ängel som Maria gjorde? Eller har Gud mött mig på något annat sätt? Att beröras av en koltrast som sjunger i gryningen, att tröstas av en väns ord i en svår stund eller röras till tårar av ett bibelord eller när brödet läggs i min hand under nattvarden – det är att nuddas av en änglavinge. Har denna upplevelse lett till att jag sagt ja till Gud som Maria gjorde? Minns jag när det var eller var det en lång process? Kan jag, som Maria, bära Kristus till världen? Hur då?

Det är dags nu, säger Maria till oss alla. Det är dags att börja spana efter stjärnan. Stjärnan i öster som får vår lite dysfunktionella kyrkofamilj att hålla samman – om inte i en kärnfamilj så i en välsignad och brokig stjärnfamilj.

Det är dags nu.
Gud böjer sig mot jorden.