Inledande etapp 1

22-06-2016

S:ta Katarina klosterruin – Fru Alstad kyrka 15 km

Emmausvandring 160328

Pilgrimerna från Trelleborg inleder sin Nidarosvandring med Emmausvandring. Varje år på annandag påsk, vandrar pilgrimer från syd, väst, norr och öster till pilgrimskyrkan i byn Fru Alstad på Söderslätt. Denna vackra kyrka som en gång hette Vår Fru Marias kyrka uppfördes ursprungligen på 1100-talet. Det är en vandring på ca 15 km i svag uppförsbacke. Årets vandring är dessutom speciell då det är en invigning av den numera utmärkta Pilgrimsvägen genom Trelleborgs kommun. Utmärkningen är ett resultat av ett fruktbart samarbete mellan Trelleborgs församlings pilgrimsgemenskap, Pilgrimsvägen Skåne Blekinge, Trelleborgs Utvecklings AB samt Trelleborg kommun.

Vandringen inleds med samling i S:ta Katarina klosterruin, där kommunister Beatrice Vall och församlingspedagogen Anna Smedjeback har en kort sändning. Ruinen är resterna av ett franciskanerkloster som övergavs 1532 i samband med reformationen. Då hade gråbröderna verkat där i 350 år. Det är en plats där det finns mycket av Trelleborgs stads historia i marken. Personligen är den för mig en oas i vardagen som är helig och alltid tillgänglig samt att den är värd att uppmärksamma, uppleva, underhålla och bevara till kommande generationer av pilgrimer.

Ett 50-tal pilgrimer vandrar därefter tillsammans i olika konstellationer och formationer. Det är en solig dag med en isande vind som mestadels ligger oss i ryggen på vår vandring upp mot Notre Dâme på Söderslätt som stiftets pilgrimspräst Anna Alebo så vackert kallar kyrkan. Vandringen är en del av pilgrimsvägen mellan Trelleborg och Dalby som bär namnet Mariavägen.

Mitt uppdrag för dagen är att vara vägvisare för stiftets pilgrimskatekumener. Mässan som vi ska dela i Fru Alstad kyrka är en dopbekräftelse. Därför går tankarna på det egna dopets betydelse allt djupare under vandringens gång. Några egna minnen har jag inte utan det som jag vet grundar sig på en skriven berättelse om dopet som ceremoni vilket min mor nedtecknat i min barnbok, där även finns svart och vita bilder förvaras. Det känns rätt i hjärta och själ att vandringen mot Nidaros inleddes med en dopbekräftelse. Det är en lyckokänsla av att äntligen vara på väg. Vandringen till Nidaros, som jag vetat och drömt om i ett år nu, är nu påbörjad.

Vi rastar vid Meditations stenen som ligger vid Virestadån. Den har legat där sedan 2010 och är ett resultat av samarbete mellan Prosten Gustaf Centervall och Fjärdingslövs gårds ägare Ragnar Knutsson. Texten på stenen är från Markus 6:31 och lyder

Jesus säger: Följ med mig bort till en öde trakt… så ni kan vila er lite.

Vilket passar så bra på denna plats ute på Söderslätt – ett stenkast från staden men ändå så rofyllt.

Fyra pilgrimer från Trelleborgs församling ska fortsätta vandra Maria-, Olofs- samt Birgittavägen till Bjerred. Vid de två sista ansluter pilgrimer från bla Lund. Lovar mig själv att försöka vara i nuet under dessa vandringar och fokusera på Vägen med dess inre och yttre resa, även om ansvaret för planering och genomförande finns där.

När vi vindblåsta och frusna närmar oss Fru Alstad kyrka upplever jag som alltid den glädje som den välkomnande klockringningen skapar i mig. Varje gång kyrkklockorna ringer för mig som pilgrim, svämmar tårarna över och rinner ner på min kind – det är en lycka att känna sig så välkomnad till en helig plats. Tillsammans vandrar vi in i kyrkan under sång och samlas i koret för att i bön tacka och avsluta vår vandring. Denna avslutande del är lika viktig som hela vandringen. Vanligtvis har vi även en delning men det är svårt att finna en avskild plats i kyrkan eller på kyrkogården då hela platsen är vimlar av pilgrimer. Vid det nybyggda vindskyddet serveras varm korv och dryck till alla pilgrimer – varje år tycker jag att detta är den mest välsmakande korv jag någonsin ätit.

Klockan 18 är det mässa i kyrkan och det är en upplevelse att få vara närvarande i denna fina gamla sten kyrka som är ”knögfull” av pilgrimer. Sångerna till psalmerna klingar högt och vandrar ända in i själen. Efter avslutad mässa finns det bussar som tar oss åter till vår utgångspunkt.

Liksom efter varje pilgrimsvandring finns det en känsla av frid och lycka som stannar kvar, den är guld värd då vardagen återvänder.

Text och foto: Lena Lundberg