Nidarosvandring 2:5

15-08-2017

170810

Nydala kloster – Hok (25 km)

Oh, en sådan underbar morgon! Solen värmde. Jag hörde medvandrares morgonsorl inför samling och avgång. En medvandrare mjukade upp kroppen med stretching, en annan vände näsan mot solen. Vi hade sovit gott i Nydala klosters vandrarhem, från början herrgårdsbyggnad och mellan 1946 – 1969 bygdens skola.

Före sedvanligt delande och kvällsmässa avslutades gårdagen med en mycket intressant visning av vad som finns kvar av cisterciensermunkarnas Nydala kloster, vilket egentligen inte är så lite. Vår kunniga guide Kerstin Hägersten gav en levande bild av munkarnas liv i Nydala från början av 1100-talet till reformationen på 1500-talet. Kvar idag finns ett enkelt och vackert portkapell och en magnifik klosterkyrka, båda med spår av restaureringar från olika århundraden.

Småland är definitivt inte bara skog när man kommer bort från E4:an, som vi gör när vi vandrar längs mindre vägar. Nej, det är röda stugor, små byar, ängar och åkrar med mognande spannmål (mest havre) som dominerar minnesbilderna från dagens vandring. Plus dikesrenar med örter av mångahanda slag, vildhallonsnår och mognande lingon.

Varje dags vandring inleds med en timme i absolut tystnad. Under vandringen är en av pärlorna i frälsarkransen utgångspunkt för reflektion. Idag var det ökenpärlan, som handlar om livets ökenvandringar, dvs. svårigheter i livet. I morse lyssnade jag på ett inslag i P1 morgon med Johan Gustavsson om hur han planerade ett flyktförsök under fångenskapen hos banditer i öknen i Mali. Mina reflektioner kring ökenpärlan utgick från intervjun med honom och om vilka strategier jag själv haft för att klara mina egna ökenvandringar.

Text och foto: Eva Svederberg