Nidarosvandring 2:10
17-08-2017
1710815
Hästholmen – Vadstena, 40 km (18 km)
Det är med stor tacksamhet och en smula vemod som undertecknad skriver 2017 års sista vandringstext.
Glädjen att få vara med och pilgrimsvandra är större än svullna ben, blåsor på fötterna och värkande kropp eftersom detta lägger sig efter några dagar då kroppen börjar acceptera vandringen. Istället börjar den inre vandringen ta större plats, som för min del innebär eftertanke och bön. Då är det mycket i min värld som faller på plats och lugnet lägger sig. Samtidigt pågår den yttre vandringen; jag njuter av naturen och av att landskapet hela tiden förändras. Det är en ynnest att få uppleva Sverige till fots!
Denna sista morgon startade vi pilgrimer en timme tidigare än vanligt då vi trodde att vi skulle ha 31 km till Vadstena. Eftersom vandringen skulle inkludera Omberg med både vandring uppåt och nedåt förstod alla att dagens vandring skulle kräva extra kraft och tid. Därför avstod två pilgrimer från vandringen och åkte istället med följebilen till Vadstena medans fem tog taxi till Rogslösa kyrka för att vandra därifrån. Resterande pilgrimer antog utmaningen att vandra hela sträckan.
För att sammanfatta resultatet av dagens pilgrimsvandring med ett milt uttryckssätt så blev den mycket tuffare samt definitivt längre både i kilometrar och tid – än vad som utlovats. Klosterleden är sparsamt utmärkt och markeringarna i Outdooractive stämmer inte med dagens landskap. Det blev 40 km vilket var 9 långa kilometer längre än utlovat för dem som kämpade hela vägen. Dock var vädret underbart med solsken och lätt bris – perfekt vandringsväder!
Det var tjugoen pilgrimer som kom till målet för denna etapp; Vadstena. Personligen firade jag detta med fotbad i Vättern och Vesper i Klosterkyrkan. De flesta av oss åt pilgrimssoppa på Pilgrimscentrum innan vi äntrade bussen som tog oss tillbaka till Skåne. Några stannade kvar och två östgötar tog sig hem för egna fötter.
Vi har i år varit som mest 24 pilgrimer som sovit på golv, delat några få toaletter, oftast ingen dusch (utan kattatvätt om ingen sjö finns att hoppa i), städat, lagat mat och diskat efter schema. Alla hjälper varandra och bidrar där det behövs, står ut med snarkningar samt allehanda ljud och ljus som stör nattsömnen. Många av oss hade inte klarat av detta i vårt vardagliga liv men gör det här med glädje för att få pilgrimsvandra i gemenskap – att ingå i ett sammanhang (KASAM). Vandringarna är tuffa och kräver god förberedelse (psykiskt, fysiskt och utrustning) för att kunna upplevas som berikande för den enskilde pilgrimen. Ändå sviktar ibland kroppen trots detta. Det är definitivt ingen promenad/semester som vår pilgrimsvandring utgör!
De flesta församlingar inom Svenska kyrkan som legat utmed vår vandringsled har gett oss natthärbärge och tillgång till sina lokaler (kök, toalett och ev dusch). Det är följande församlingar: Hamneda, Tutaryd, Rydaholm, Gällaryd, Tenhult och Ölmstad. Flera har också haft sin kyrka/kapell öppen så vi har kunnat fira mässa på. Allt detta är vi mycket tacksamma för och det visar på att det är VÅR svenska kyrka – en levande och öppen kyrka! Vill vi även tacka Missionsförsamlingen i Stava som öpnade sitt Missionshus för oss.
Ett stort tack till vår bilgrim Krister. Utan hans insats klarar vi oss inte – du vet väl om att du är värdefull!
Vi kan inte nog prisa och tacka vår pilgrimspräst Anna Kristiansson. Hon har alla de egenskaper en pilgrimspräst bör ha med ett stort tålamod, lugn och alltid nära till skratt, stöd, värme och beslut. Det är en Guds gåva att ha henne som vägvisare och medvandrare!
Vi önskar än en gång avslutningsvis tacka Bjärreds församling för ni i handling verkligen är VÅR svenska kyrka genom att ni låter pilgrimer från andra församlingar delta i er #pilgrimage2nidaros
Herren visa min din väg
och gör mig villig att vandra den.
Pax et Bonum tills vi möts nästa år i Vadstena!
Text och foto: Lena Lundberg
