Inledning – en överlevnadshandbok
13-11-2018
Förord
Den nutida pilgrimsrörelsen i Sverige har en ganska kort historia. Den började bli märkbar under 1990-talet. Då hade den varit mer eller mindre förbjuden – alltsedan 1500-talet. Men efter ett halvt årtusende fick den en renässans. Där dörren tidigare hade varit stängd öppnades nu ett litet fönster. Pilgrimsrörelsen hade återkommit till Skandinavien – ja egentligen till hela det protestantiska Nordeuropa. Människor ville åter igen ta tag i en stav, ta på sig en ryggsäck och ett par ordentliga skor och på nytt ge sig ut i en inre vandring i den yttre vandringens form. Förena kropp och själ. Förena det sinnliga med det andliga, ge sig iväg ut i skog och mark, i tätort och landsbygd för att hitta tillbaka till sig själv, till livet och kanske till det livsmod man tidigare saknat.
En del gick ut för att stilla sin nyfikenhet inför möten med nya miljöer och nya människor – som turisten och tågluffaren. Andra ville träna sin kropp genom fysisk aktivitet på långvandringar – som frisksportaren och motionären. En del ville vandra i skog och mark och upptäcka naturens katedral – som fältbiologen och fågelskådaren. Andra gick ut för att lära sig mer om tidens dimension och den lokala historien under vandringen – som hembygdsföreningar och arkeologiskt intresserade. Vissa ville leva ut sin frihetslängtan i nuet under stor enkelhet och en dos bekymmerslöshet – som nomaden och vagabonden. En del såg fram emot att gå i den ändlösa fjällvärlden eller öknen och uppleva den storslagna skönheten i det oändliga landskapet – som fjällvandraren och ökenräven. Några gick ut på gator och torg för att möta människor i utsatta livssituationer – som fältarbetaren och kvarterspolisen och andra vandrade för att bearbeta kriser och personliga svårigheter – som den som drabbats av sorg eller ett ofrivilligt uppbrott. Så fanns också de som letade efter en mening med tillvaron – som sökaren och agnostikern.
Pilgrimen är släkt med dem alla. Motiven att vandra är många. Men det finns en gemensam nämnare för de allra flesta. Pilgrimen längtar efter att i det synliga landskapet se tecken på det osynliga, leta efter det som är bakom och bortom det vi ser och hör och att försöka finna en hållbar livsstil i ett höghastighetssamhälle. Det är här som denna boks huvudsakliga innehåll kretsar. Att försöka finna det djup i tillvaron som själva existensen tillhandahåller. Det görs med hjälp av sju nyckelord, sju vanliga svenska substantiv som i vår kultur ofta kan upplevas som ”saknads- och längtansord”. De påminner om vår längtan efter mer frihet i en alltför tidskomprimerad livssituation, mer enkelhet i en alltför överkonsumistisk kultur, mer tystnad i en tillvaro präglad av ljud och bildbrus, en dos bekymmerslöshet där livspusslet slukar så mycket av vår energi, mer långsamhet i en tid av snabbhet och stress, mer andlighet i en kroppsfixerad tillvaro och mer delande i en tidsepok av självförverkligande och ytkontakter.
Dessa pilgrimens sju nyckelord tillkom sommaren 1997 efter en månadslång vandring runt Östergötland och norra Småland – ca 60 mil – som en sammanfattning av vad vandringen egentligen bestått av. Jag satt tätt intill en staty av den heliga Birgitta på en gräsplätt i Vadstena efter vandringen. Då kom orden till mig som från ovan. De beskrev denna pilgrimsvandrings yttre och inre vandring. Vi hade levt i frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Orden kom senare att bli en tolkningsnyckel för hela pilgrimsrörelsen i Skandinavien. De gällde inte bara för själva den fysiska vandringen, utan fr.a. för hela livsvandringen. För att leva ett gott liv med glädje och livsmod, stod nyckelorden som en fond att kunna ta spjärn emot och som en hjälp att se vad som fattades i ens liv. Orden har blivit många människors upptäckt. ”Inte visste jag att jag varit en pilgrim i hela mitt liv. Nu vet jag.” Så var det för mig. Så är det för många, många människor idag.
Jag vill rekommendera denna lilla pilgrimsbok till alla dem som söker efter mer livsmod i sina liv.
Pax et bonum!
Frid och allt gott!
Hans-Erik Lindström
Författare och pilgrim
En överlevnadshandbok
Detta är en överlevnadshandbok. Någon gång i livet kan du behöva en sådan. Någon gång ställs varje människa inför frågan: Hur ska jag orka leva?
Det finns många saker som kan få oss att hamna där, att tappa livsmodet – det kan bero på många saker och ta sig olika uttryck. För den ene är det smärtsamma och omvälvande livshändelser som leder till en livskris, för den andre är det den smygande ledan, för en tredje kan det handla om en tärande skuldbörda, för den fjärde om utbrändhet, att gå in i väggen. Det finns oändligt många varianter, och varje enskilt fall är alldeles unikt och eget.
Kanske är det som förenar alla oss som upplevat att livsmodet gått förlorat att vi hamnat i en situation där själva grundvalen för tillvaron har råkat i gungning. Det handlar inte bara om någon konkret händelse eller omständighet som skapar svårigheter i livet, utan om att livets själva mening hotas. Det är en existentiell eller andlig kris.
Livsmod är mod att leva. I barnets skrik och i blomman som öppnar sina kronblad mot solen finns det. I det svaga likaväl som i det starka. I det sjuka likaväl som i det friska. Vi har del i denna vilja till liv. Den finns nedlagd i oss.
Den kan ge motståndskraft, tillit, förtröstan och trygghet, men ingenting av detta är en gång för alla givet. Vi kan ha det och förlora det. Vi kan också återfå det.
Att orka leva, det är svårt – men inte omöjligt. Det är utifrån den erfarenheten som den här texten talar. Vi kan inte alltid påverka det som formar våra liv, men vi kan öva oss i att ta vara på det som gör oss gott. Det är lätt att förstå att vi behöver god och tillräcklig sömn, balanserad näring, dagliga rutiner, rörelse och motion. Kanske är det inte lika lätt att se hur vi tar hand om vår andliga hälsa, men visst finns det sätt att öva livsmodet.
