Långsamhet
13-11-2018
Långsamheten är en förutsättning för liv. Allt måste ske i sin takt. Det som forceras fram blir halvdant. Det som växer för snabbt får ytligt rotsystem. Det som ska bli riktigt gjort måste få ta form över tid, prövas och omprövas. Våra liv ingår i skeenden, som är större än oss. Solens rytm styr dessa långsamma livsprocesser som allt liv föds ur. Därför är långsamhetens pärla gul.
Ofta lever vi i otakt med livet. Vi dras in i den stressade livsrytm som präglar vårt samhälle. Allt sker på ytan. Allt ska gå fort. Livet rusar fram som ett tåg. Själen hinner inte med. Kraven på effektivitet och lönsamhet gynnar knappast de långsamma processerna. Snarare gagnar de känslan av att befinna sig i ett ekorrhjul där det gäller att fortsätta springa allt fortare för att inte falla över ända. Mitt i denna karusell kan vi drabbas av känslan att vi är på flykt från någonting. Kanske från livet självt. Från känslan av tomhet.
Att vara förankrad i livets långsamma processer kan ge styrka och stabilitet. Vi drivs av våra önskningar och behov i än den ena riktningen, än den andra, vilket leder till att vi gång på gång misslyckas. För att verkligen kunna ta livet på allvar måste vi kunna se att många av de saker vi brottas med innebär livslång kamp. Vi behöver avvisa de snabba genvägarna och enkla lösningarna. Vi behöver erkänna att det finns krafter större än oss själva, och att nederlag och misslyckanden ibland är ofrånkomliga. Framför allt innebär det att förändringar på djupet tar tid.
Det finns en skillnad mellan vad vi vill och vad vi förmår. Det finns också en skillnad mellan vad vi känner just nu och vad som är verkligt. Den som bara ser det som är för stunden tappar förmågan att värja sig mot livet. Det är som om det inte fanns någon morgondag och ingen gårdag heller. Alla perspektiv går förlorade. Det som är här och nu är allt som finns. När nuet blir outhärdligt så är det denna outhärdlighet som fyller oss till brädden. Det har inget slut. Allt som finns är ju det vi känner just nu.
Övningen i långsamhet kan vara en hjälp till att förlika sig med det som för stunden ter sig outhärdligt och oacceptabelt. Långsamheten ger oss perspektiv. De långsamma livsprocesserna fortsätter trots alla smärtsamma upplevelser vi måste gå igenom. Solen ger inte upp. Den knegar ihärdigt vidare trots krig och katastrofer. Livets processer ger inte vika. Till och med döden blir till sist bara en del av livets ständiga förvandling.
Sommar
Dansande dammpartiklar i det avlägsna soldiset över fälten.
Svaga brottstycken av okända röster i sommarvinden.
Främlingar på denna plats av ensamhet.
Sovande katten på en gren i trädet.
En insekt rör sig på ett strå.
Inget sker. Inget viktigt.
Ingen orsak. Ingen verkan.
Inget står för något annat än sig själv.
Allt pekar bortom sig själv till det enda.
Anonym
