Malmöhus slott

27-01-2021

Utanför Malmöhus slott finns en av de få bevarade vita bussarna uppställda. Svenska Röda Korset genomförde en omtalad räddningsaktion där de vita bussarna och de människor som bemannade dem kommit att stå som symbol för mod och civilkurage. Motstridiga uppgifter om räddningsaktionen har förekommit. Rollfördelningen mellan de olika aktörerna har ifrågasatts och debatterats. Uppgifterna om hur många som räddades med de Vita bussarna har varierat. Det har heller aldrig klargjorts hur stor andel av dessa som var judar.

Då den 50-åriga sekretessen löstes för Utrikesdepartementets handlingar från räddningsaktionen 1995 blev stora mängder tidigare hemligstämplat material tillgängligt för forskning. Våren 1999 upptäcktes ytterligare hemligstämplat material i Röda Korsets arkiv. Där återfanns också Folke Bernadottes två saknade fickalmanackor från 1944 och 1945. Forskarna tror sig nu veta att drygt 15 000 fångar räddades ur tyska koncentrationsläger under några dramatiska veckor från mitten mars till början av maj 1945. Av dessa var cirka 8 000 norrmän och danskar. Fortfarande förekommer att antalet räddade uppges till nästan det dubbla.

Men berättelsen har en mörk sida. I mars 1945 transporterades med hjälp av de vita bussarna 2 000 krigsfångar bort från koncentrationslägret Neuengamme utanför Hamburg till andra läger, de flesta mot en säker död. Flertalet var politiska fångar från Frankrike och så gott som alla var i dåligt fysiskt skick. Genom olika källor och genom att intervjuer med dem som körde bussarna har bilden av en krass pragmatism växt fram. Transitlägret Neuengamme hade inte plats för de danskar och norrmän som skulle hjälpas hem. När tyskarna föreslog att de vita bussarna skulle transportera bort de sjuka fångarna behövde man fundera mindre än en timme för att svara ja. Det är fullt möjligt att ett nej till tyskarna hade äventyrat hela räddningsaktionen, men det får vi aldrig veta.

Under några månader mellan april till september 1945 tog Malmö museum emot överlevande från koncentrationslägren när de kom med de vita bussarna. Den dåvarande museichefen, Ernst Fischer, bestämde sig för att det var museets samhälleliga plikt att ta emot de överlevande. Han frågade sina medarbetare om de kunde tänka sig att ställa några lokaler till förfogande, och samtliga sa ja. På en och samma dag, 28 april, ordnades allt.
Under de kommande dagarna ställdes museet i ordning med tvättställ och toaletter och dylikt. Den gamla riddarsalen på Malmöhus slott kom att användas som matsal. Museets personal hjälpte till. I första omgången kom kvinnor och därefter, någon månad senare, anlände män. Flyktingarna stannade enbart några dagar då de fick omvårdnad innan nästa omgång överlevande anlände. Torsdagen den 4 oktober 1945 öppnade museet igen för allmänheten.