Att tänka hälsa
Våra kroppar lever i samspel med den omgivande världen. När det samspelet fungerar mår vi bra, när det brister mår vi sämre. Också vårt psykiska, intellektuella, sociala och existentiella välbefinnande beror på vårt förhållande till den omgivande världen. Samspelet kan rubbas så att vi hamnar i ohälsa. Det låter kanske självklart, men är ändå något vi sällan tar tillräckligt mycket hänsyn till.
Idag vet vi att hälsa inte är något vi bara har och kan ta för givet. Det är något vi kan eftersträva, bevara, upprätthålla men också förlora. Det innebär att det blir viktigt att inte bara bota ohälsa när den uppstår utan även att främja hälsan så att sjukdomar inte uppstår, och så att vi har de bästa förutsättningarna att bli friska när vi drabbas av ohälsa.
Så har vi inte alltid tänkt. Det har förändrats över tid. Förr tänkte man att hälsa var normaltillståndet och därmed något oproblematiskt, något man inte behövde ägna så mycket tid åt att fundera över. Det var sjukdomstillstånden, avvikelserna från det normala som behövde en lösning. Idag förstår vi bättre att vår hälsa är resultatet av en mängd olika faktorer.
Vi börjar förstå hur viktigt det är att hälsofrämjande arbete utgår från människans liv i sin helhet. Vi är inte bara kroppar. Vår hälsa skapas genom sociala relationer, meningsfullt arbete, ekonomisk trygghet, en känsla av tillhörighet, sammanhang, delaktighet och så vidare. Det vi kallar för hälsa blir därför också ett mer sammansatt fenomen. Vi kan tala om somatisk hälsa, psykisk hälsa, social hälsa och existentiell eller andlig hälsa.
