Borgeby kyrka / Borgeby Church
Den inre borgen
Kung Harald Blåtand byggde på sent 900-tal en ringborg här i Borgeby. En borg ger skydd. De tjocka murarna är resta för att hålla fienden ute och friden innanför murarna.
Karmelitnunnan Teresa av Avila skrev år 1577 boken Den inre borgen. Hon hade fått i uppdrag att till sina medsystrar dela med sig av sin egen inre vandring i bönens värld. Bilden hon använder är den medeltida borgen. Vandringen inåt sker genom sju olika boningar. I varje boning finns det många salar och smårum att besöka. När människan nått allra längst in i den sjunde boningen når hon platsen ”där de mycket hemliga mötena mellan Gud och själen äger rum”.
I efterordet till boken skriver hon följande till systrarna:
”I betraktande av hur instängda ni är och hur få förströelser ni har och hur otillräckliga boningarna är i några av era kloster, förefaller det mig att denna inre borg kunde vara er till tröst och glädje, eftersom ni där kan komma in och gå omkring vilken timma ni vill utan tillstånd av era överordnade”.
I en tid med alltför många förströelser kanske det är ännu viktigare att söka sig mot de inre rummen.
The interior castle
King Harald Bluetooth built a fortress here in Borgeby in the late 10th century. A fortress provides shelter. The thick walls are built to keep the enemies outside and the peace inside the walls.
The Carmelite nun Theresa of Avila wrote the book The Interior Castle in 1577. She was commissioned to share her own inner pilgrimage to the world of prayer with her fellow sisters. The picture she uses is the medieval castle. The pilgrimage inward travels through seven different dwellings. In every dwelling there are many halls and chambers to visit. When you have reached the far end of the seventh dwelling you have arrived to the place ”where the very secret meetings take place between God and the soul”.
In the postscript of the book she writes the following to her sisters: ”Considering how confined you are and how few diversions you have and how insufficient the dwellings are in some of your convents, it appears to me that this interior castle could be of comfort and joy to you, because you may enter and walk around at any hour you wish without permission from your superiors.”
In a time with too many diversions it may be even more important to find your way into the inner rooms.