Frihet
”Frihet” är ett undflyende begrepp. Frihet är motsatsen till tvång, förtryck och beroende. Frihet kan vara öppenhet, att äga rätten och möjligheten att få välja sitt eget liv, att kunna bryta upp ur gamla mönster, att få söka de sammanhang där vi själva vill vara.
I pilgrimens krans är frihetens pärla vit. Alla längtansorden ryms och sammanfattas i frihetens pärla. Allt börjar och slutar här. Men friheten är ändå mer än summan av alla de andra orden. Den vita färgen används ofta för att markera något som är speciellt, särskilt och heligt. Det är livets och glädjens färg. Den rymmer alla andra färger, liksom den genomskinliga vattendroppen eller ljusstrålen som kan brytas upp i ett färgspektrum. Den kan också vara pånyttfödelsens och uppståndelsens färg. Den pekar på möjligheten att överskrida begränsningar, att nå bortom den rådande ordningen.
Valfriheten kan vara bedräglig. Vår frihet att köpa, äga och konsumera kan till exempel definiera oss och forma vår självbild, men det är en skenbar frihet. Den driver oss rakt in i det som är frihetens motsats, beroende, förtingligande, förlorat människovärde. Därför är det viktigt att veta vad det är för frihet vi söker.
För att söka verklig frihet måste vi våga konfrontera våra egna livslögner och upptäcka vad som finns bortom dem. Frihet i en djupare mening handlar om äkthet, om att leva i trohet mot oss själva och det vi tror på. En sådan frihet kan uppstå där gemensamma behov och intressen tas tillvara. Därför kan vi också se friheten som en ledsagare och lärare. Den kan lära oss att leva ett gott och ansvarsfullt liv. I pilgrimssammanhang används ibland staven som symbol för frihet. Staven representerar medvandraren. Den som går vid vår sida, lyssnar och hjälper oss att komma till självinsikt. Den som förlöser oss, som Sokrates uttrycker det. Vi kan kalla det för Livets innersta väsen, Sanningen eller Visheten. Det hör samman med upplevelsen av det Heliga.
Medvandrare är också ursprungsbetydelsen av ordet pedagog. Det är någon som går bredvid, samtalar, vägleder. Det pekar på ett viktigt villkor för frihet: Vi är inte fria för att vi är ensamma och oberoende av andra. Fria blir vi i den gemenskap med andra där vi kan växa.
I skogens famn
Stilla andakt
här i skogens famn
vemod i gläntans ljus
Inga ord för pulsens slag
lågan inom oss alla
Har vandrat på tusende stigar
till detta enda sanna mål
en glänta i din nåd
Törstar inte mer
har druckit ur din brunn
Har gått från det som slår
och stjäl och kväver liv
till klarhet
Känner du kraften
i allt som gror
i ljuset som vibrerar
Hör från fjärran
vinden som kallar
Jag vet
en dag skall jag
följa dess rop
Maria Iron Holm
