Klosterkyrkan i Lund / Abby of Lund

Välkommen, främling!

Dag och natt i 400 år vandrade kvinnorna envist genom klostergångarna in till kyrkan för att be. Kyrkan är det enda som finns kvar av Sankta Maria och Sankte Peders kloster, enediktinnunnornas hem fram till 1580-talet.

I den helige Benedicts klosterregel från 500-talet kan vi läsa hur det bör gå till när det kommer en gäst till ett kloster, en främling, en pilgrim. Bröderna och systrarna ska skynda emot gästen med kärlekens hela uppmärksamhet, står det. Hon ska tas emot som om det vore Kristus själv som kom.

Detta är inget museum – det är ett levande rum för levande möten. Varje dag vandrar människor envist upp till kyrkan för att vila i rummets skönhet ett slag, för att lyssna till tystnaden och till den Andre. Och för att öva sig i att se sin medmänniska som en gåva.

Welcome, stranger!

Day and night for 400 years the women wandered persistently through the arcades to the abbey to pray. The abbey is what is left of St Mary’s and St Peter’s Convent, the home of the Benedictine sisters until the 1580’s.

In St Benedict’s abbey rules from the 6th century we can read about how to receive a guest in an abbey, a stranger, a pilgrim. The brothers and sisters shall hurry towards the guest with the attention of love, the rules provide. She is to be greeted as if it were Christ himself who arrived.

This is not a museum – it is living space for live meetings. Every day people wander persistently up to the abbey to rest in the beauty of its sanctuary for a while, to listen to the silence and to the Other. And to consider again how every person is a gift to be appreciated.