Lovisa vandrar från Sigtuna till Santiago

Den 20 juni stängde Lovisa Håkansson dörren hemma i Sigtuna och vandrade iväg längs gatan utanför sitt hus. Med lätt packning och en pilgrimsmussla runt halsen går hon hela vägen till Spanien.

Ofta startar man en resa genom att ta tåget eller flyget till en utgångspunkt. Lovisa började vandra direkt. Efter femtiotre dagar hamnade hon i Lund, där hon stannade till på Pilgrimsplats Liberiet och var volontär i några dagar. Bland annat hjälpte hon till vid Pilgrim för en dag, en sommarlovsaktivitet för barn. Det medeltida Liberiet är inget femstjärnigt hotell direkt, men Lovisa vill leva enkelt. När hon vaknade på morgonen såg hon ut över Domkyrkoplatsen och hörde Domkyrkans klockor ringa.
– Jag kommer inte att vara framme i Santiago de Compostela förrän i december. När man vandrar genom alla årstider blir det en livsstil. Jag älskar det här enkla livet och känner mig priviligierad som får uppleva det under så lång tid. Det finns också en miljövinkling på min pilgrimsvandring, jag äter vegetariskt och lagar all mat själv. När man badar och tvättar sig i sjöar vill man använda miljövänliga hudsvårdsprodukter, säger Lovisa.

För Lovisas del väcktes intresset för pilgrimsvandring när hon var 15-16 år och läste Paolo Coelhos bok Pilgrimsresan. Det var hennes första möte med spiritualitet. Även om hon är döpt och konfirmerad, hade hon inte gått så mycket i kyrkan. En ny värld öppnade sig för Lovisa som bestämde sig att gå caminon, pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien, efter studenten.
– Jag gick de nittio milen från Saint Jean Pied du Port till Finistere. På det första härbärget träffade jag en holländare som gått hela vägen från sin hemstad. Jag fascinerades av det och min dagbok skrev jag att det ville jag också göra, säger Lovisa.

På samma vandring lärde Lovisa känna en annan holländare, en tjej som med sin familj flyttat till Sverige. Det är de två som nu pilgrimsvandrar tillsammans även om kompisen som läser medicin i Stockholm inte kan följa med hela vägen. De har gått från Sigtuna via den 100 långa Sörmlandsleden genom skogiga trakter till Vadstena och därifrån till Värnamo. Från Alvastra kloster kan man vandra på Franciskusleden till Jönköping och så vidare till Markaryd och ner i Skåne. Det finns märkta leder från Travemünde och ända ner till Spanien. Ofta har de nutida lederna samma sträckning som de medeltida.
– Vi har sovit i vindskydd och tält, ibland har vi övernattat i församlingshem. Alla människor är så otroligt gästfria. Jag är ovan vid att ta emot så mycket. Kanske samhället fostrar oss till vara egoistiska, men det märker man inte som pilgrimsvandrare, säger Lovisa.

Vi människor är beroende av varandra och av naturen hela tiden, menar Lovisa. Även om vi ser oss som självständiga individer, så är vi inga separat enheter.
– För mig är andlighet att vi är en del av något större som samtidigt är en del av oss. Jag är kristen och tror på Gud och Jesus, men jag är samtidigt intresserad av buddhism och hinduism. Det gemensamma budskapet är att Gud är kärlek. Människor blir mer och mer medvetna om att allt bildar en enhet. Vi handlar ekologiskt, mediterar, går på yoga och pilgrimsvandrar. Kanske läser jag miljövetenskap när jag kommer tillbaka, det är också en del av min livsstil och min tro.

När Lovisa kommer fram till Santiago de Compostela i december är det nog kallt. Hur det är att vandra under den spanska vintern vet hon inte. Det beror på vädret om hon fortsätter direkt eller tar en paus och är volontär på ett härbärge under vintern.
– Jag har mailat till en del härbärgen och hört mig för. Det hade varit härligt att övervintra i en liten fransk by och uppleva stillheten där.

Följ Lovisa på hennes blog!