Vinterpilgrim

Bara för att det är kallt och mörkt slutar inte pilgrimen att vandra.

Jo, vissa. Visst finns det dem av oss som bara vill vistas utomhus när solen skiner och det är varmt. Medan andra vandrar oavsett väder. Ja, det finns faktiskt de som föredrar regn, kyla och blåst. De säger att pilgrimsupplevelsen blir ännu starkare då.

I Skåne och Blekinge vandrar vi hela året! Trettondedag jul är en fantastisk vandringsdag. Efter en lång julhelg ropar kroppen efter rörelse. Och de vise männen i evangelietexten leder oss ut under stjärnorna för att söka efter den nyfödde. En sådan dag väljer vi att vandra i mörkret så att vi kan ana stjärnorna och lysa vår väg med lyktor.

Upplevelsen blir förstås mycket annorlunda mot vårens pilgrimsvandringar genom en nyutslagen bokskog eller längs havet en varm sommardag. Vintervandringen är kärvare. Liksom att vandra mitt inne i en stad. Om vi bara vandrar i sköna landskap och i ljus övar vi oss inte i att vara pilgrim i livets många olika skiften och faser. Vill man vara äkta i sitt pilgrimskap ska man alltså helst snöra sina kängor, greppa lampan, vira halsduken tätt om halsen och dra upp kragen på den regntäta jackan och ge sig ut i vintern.