Slå följe…

Goda samtal sker i öppna, ömsesidiga möten. Där är utgångspunkten respekten för varandra och för oss själva. Vi får dela med oss av vårt eget, våra tankar och erfarenheter, vad vi hoppas på, tror på, kämpar med, känner tvivel inför. Att slå följe på vägen och få vandra tillsammans kan skapa en sådan öppen gemenskap där det viktigaste kan delas. Vandringen erbjuder en enkel samtalsmetodik: Att gå tillsammans och tala med varandra. Det händer något med oss då!

Pilgrimer över hela världen uttrycker en längtan som vi kan känna igen oss i. De uttrycker en andlighet som inte så mycket sätter gränser som öppnar upp nya vägar. Detta gäller också för pilgrimskransens längtansord, de är öppna mot det allmängiltiga och allmänmänskliga, det som förenar. Ord som frihet, enkelhet, tystnad behöver till exempel inte ges en särskild religiös tolkning, men de kan ges en sådan tolkning. Det är upp till dig.

Längtansorden får en fördjupad innebörd när de används som hjälpmedel för att upptäcka det vi inte redan vet, när vi tar dem till hjälp för att söka nya kunskaper. De är sådana ord som har kallats för ”storord”, ord som öppnar sig mot nya djup ju mer vi reflekterar över dem, lever med dem, bor i dem.

Livstolkningar, religioner och ideologier kan ge upphov till stor skada när de blir redskap för maktutövning, kontroll och tvång. Längtansorden står för ett helt annat förhållningssätt. De vill uppmuntra oss till att vara prövande, ödmjuka och lyssnande. Det finns inga enkla svar. Livet är komplext. Du får lov att vara osäker – det är till och med att föredra! Trohet mot dig själv är alltid grunden. På den kan du bygga ditt livsmod.

Låt många röster höras…

Att få spegla sig själv i andras erfarenheter, tankar och ord är viktigt. Vi behöver lyssna på varandra för att kunna lära oss något om oss själva. Vi tänker inte likadant och tycker inte likadant, vi reagerar inte på samma sätt inför livet och brottas inte med samma problem, men när vi lyssnar på varandra får vi hela tiden syn på oss själva. Vi hjälper varandra!

Att vandra med längtansorden på Livsmodets väg kan också vara att vandra genom många berättelser, livstolkningar, texter och bilder. Det andliga kan inte ges en exakt och slutgiltig precisering. Med ord lånade av KG Hammar: När jag blir trött på mina egna provisoriska ord och uttryck och de slutat bära mig vidare mot tillvarons djup, kan någon annans synfält och bilder hjälpa mig vidare ännu några steg på trons väg. En annan sida av tillvarons prisma vänds mot mig.”

Pilgrimens längtansord vill vara en inbjudan till oss att vara i möte med varandra, med livet och med oss själva. Orden försöker inte så mycket definiera verkligheten. De vill sätta igång processer snarare än erbjuda färdiga svar. Det finns inga facit. Vi kan tänka olika. Det är bra! Ju mer vi öppnar oss för mångfalden av möjliga synsätt och övar oss i att lyssna tålmodigt och ödmjukt på varandra desto mer kan vi mogna i vår livshållning. Vi tränar oss i tillit.

Det har därför varit viktigt att i denna text ge utrymme för andra röster. Du har säkert dina egna alldeles särskilda skatter, sånger, dikter, berättelser, kanske en bild eller plats. Låt allt det få vara med som en del i din egen vandring. Genom lyssna på varandra tränar vi oss i att skapa mening i våra egna liv. Vi möter varandras blickar.

Tillbaka till start