Sofia Albertina kyrka / Sofia Albertina Church

Skeppet

Ett skepp är en farkost som bär en människa över oroliga hav och som hjälper henne att nå kuster hon aldrig tidigare sett. Kanske var det därför den kristna kyrkan tidigt valde skeppet som symbol.

Varje kyrkobyggnad är därför enligt traditionen ett skepp, besättningen är varje längtande människa som vandrar in i båten och Kristus är den som står vid rodret.

Sofia Albertina kyrka invigdes år 1788. Den gamla kyrkan från 1400-talet hade då rivits eftersom den ansågs ligga för nära fästningen. Den nya kyrkan lät man bygga här, på mark som utvunnits ur havet. En lämplig plats för en båt, ett fartyg.

Den som vandrar in i Sofia Albertina kyrka kommer in i långskeppet, det stora rummet där församlingen samlas till gudstjänst. Här inne i ljuset, rymden och stillheten kan man för en stund låta sig bli buren. Och föras till kuster man aldrig tidigare sett.

The ship

A ship is a vessel that carries a person over troubled waters and brings her to undiscovered shores. Maybe that was why the Christian church at an early stage chose the ship as a symbol.

According to tradition, every church building is therefore a ship, the crew is every person who comes into the boat with her longing for the spiritual. Christ is the one at the helm.

Sofia Albertina Church was consecrated in 1788. The old church from the 15th century had been torn down by then as it was considered to be too close to the fortress. The new church was built here, on land reclaimed from the sea. A proper place for a boat, a bark.

Those who walk into Sofia Albertina Church enter the nave, the big room where the community gathers to worship. In the light, space and stillness in here, one can let oneself be carried for a while. And brought to shores one has never before seen.